Karins minnestankar

JulkaktusMor Karins minnestankar.
Lite minnen från Rotbrunna  nerskrivet 2 juli 1989
Enlunds backe, där pappa sa att det spökade när han gick i skolan (ca 1896). Stugan där Anders Petter bodde, gumman var sjuk och låg till sängs, så var sjukvården då. Undrar om inte IOGT startade där sen.
På 20 – 30-talet bodde Johan och Albert Enlund där, Johan blev sjuk och skulle opereras men kunde inte finna sig i det, utan tog istället sitt liv genom att skjuta sig bakom stugan. Han var ung och stilig, kortet av honom finns kvar. Bertil hittade det sönder skjutna geväret sen på 50-talet. Albert bodde kvar och gick runt bland alla gårdar och reparerade saker där det behövdes, han kunde allt och var aldrig omöjlig, men hade sitt eget sätt.
Sedan flyttade Tycko in där och då var det synd om alla ekorrar m.m. för han jagade, beredde skinn, och så kunde han spela näverlapp – det var han nog ensam om. Han spelade t.o.m. för farbror Sven. Tycko hade varit i Kristiania, i Norge, som ung och han kunde snäsa råg och vete vackrare än andra.Vid vägen i Rotbrunna skogen låg förr en linbastu, alla gårdar odlade lin då, så den behövdes och användes av alla i byn.
2 maj 1991
Nog är det väl härligt att i vårens tid få titta ut över Äs puss vatten med måsar som flyger utan minsta mål och kurs, med solglitter i vattnet, och minnas vinterns fina skridsko is med fröjder för alla barn. Men nu blir det blommor och grönt, och backsippan visar sin skönhet. Det är så fint med en liten promenad på åsen. Från höjden ser jag grannsocknarna Långtora, Biskopskulla, Nysätra och Österunda.
14 maj 1991
Det har regnat i natt och det är mulet och grått. Men allt mår bra av regnet, tror jag. Regntunna är full. Jag såg en hare komma skuttande på vägen, men den vände när det kom en bil och skuttade upp på åsen istället.
Jag skulle ju städa till pingst men istället trädde jag trådarna i vävstolen och ordnade färdigt och började väva munkabälte mönster. Els-Britt ringde och sa att vi skulle åka till Jenny ikväll, ska bli roligt, Jenny jobbar i Stockholm nu. Martin och barnen kom förbi på eftermiddagen. Han kom hem från Ryssland igår så nu får han väl måla på hemmaplan.Jag håller på och gör en rabarber paj, det är otroligt så fort rabarbern växer.
30 augusti 1998   kl. 19.30
En söndagsmorgon, vaknar lite före 6 då radion börjar spela och sen blev det nyheter och de talar om en flygolycka med 90-talet omkomna, det har blivit så vanligt med alla olyckor så man reagerar inte. Kvart i sju går jag opp, det är 11 grader varmt, gråmulet, få se om vi slipper regn idag. Jag kokar upp tevatten och brer en smörgås, tar lite te-frukost innan jag klär på mej, tänker duscha sedan.
I går åkte jag med Margareta och Maria till stan där det var skördemarknad, köpte lite grönsaker och handlade på Robin Hood. Det blev McDonalds på hemvägen, trevligt för mig som aldrig varit där förut, hemma igen kl. 3, då kom Siv och Åsa och barnen och hälsade på. Besökte sedan Rune som fyllde 64 år, och grattade med gladiolus som  jag har lite av här hemma, Jenny och barnen var också där. Majbritt har varit på kurs i Smedjebacken hela veckan, och Erich har åkt iväg på en ny sjöresa. Patrik har börjat på skola i Kalmar. Roffe och Mikael har varit i Eskilstuna på segel tävling, Men idag ska Roffe vara i Kyrkan som Kyrkvärd, och jag ska åka dit , det blir dop också. Igår kväll började Bingo, och där satt jag med min bricka, men jag vann ingenting som vanligt. Det är lugnt och tyst här, det är nog bara Brita och jag som är vakna i Liljebo. Senare på förmiddan ska jag ringa till Svea, hon fyller 85 år idag, vilket också Bertil skulle ha fyllt i år, den här dan, för fem år sedan, åkte Inger, Emmy, och jag till Vemdalen. Då var vi in till Svea och grattade henne på morgonen, för då fyllde hon 80 år.
Tankar en fredagskväll i februari 2000
Går jag ut i Rotbrunna en vanlig kväll är nästan allt stängt och tyst. Alla jobbar borta eller håller på med annat. Och det är väl tur det finns jobb, men nästan allt måste man köpa i affärer, mycket av det vi förr hade på gårdarna; mjölk, ägg, mjöl, kött, fläsk, potatis, morötter, lök, äpplen, päron, hallon och mycket mer. Det var mycket jobb med allt och inte fick vi någon avlöning för allt slit. Vi skulle ha tagit mer hand om varandra, men det ser man först när det är för sent.  Åren har gått så fort. Nu sitter jag här i Liljebo och tänker tillbaka och är evigt tacksam och glad för alla, hela min stora familj, stora och små. Jag önskar jag kunde ge allt gott till alla.
Söndagen den 14 maj 2000
En solig härlig dag, lugnt och fint. Åke och Eva har varit hos Brita sen igår och idag ska hon iväg till Uppsala med dem. Hoppas nu bara att operationen går bra så hon blir bättre. Jag åkte till kyrkan på söndagsgudstjänst. Jerry var ledig idag så det var Dag som spelade. Maj-Britt och Els-Britt kom hem till mig efteråt så vi åt och tog en kaffetår. De höll på och planterade hemma hos Els-Britt. Jag städade på altanen och satte blommor i ute krukorna. Klockan 9 var det 23 grader både ute och inne. Christa flyttar snart till Grinda och en ny flicka ska flytta in i hennes lägenhet.
15 maj 2000
Lika varmt och härligt hela dagen. Jag fick åka med Gunilla till stan för att handla. Klockan 7 på kvällen ringde Åke och berättade att Brita är opererad och att det har gått bra. Så nu blir hon nog bra så hon slipper ha ont. Det var skönt att höra.
Midsommarafton 2000
Fint väder, plockade lite blommor men de flesta är utblommade redan. Brita och jag var på kaffe och jordgubbstårta hos nya grannarna Inga och Nicke Pettersson. Sen åkte jag med Doris till Gläntan där vi spelade på midsommarfesten. Ingrid och Hans Kobbe läste dikter och spelade. På kvällen var jag hos Roffe. Där var lekar av många slag och långbord i nya båthuset, som va bra att ha när det kom en regnskur. Vi var omkring 20 personer. Jag kom hem klockan 11 efter en fin och trevlig kväll. Roffe spelade dragspel och jag keyboard.
Måndagen den 11 mars 2002    (På Uppsala Akademiska)
Här sitter jag i sängen i sal 13 och har pratat med Maj-Britt. Hon ordnar, fast hon inte är bra själv, så att det är förberett med hemtjänsten till jag kommer hem. Det är bra och känns tryggt. Igår kom Jenny och Els-Britt med små, fina tussilagos, så det finns hopp om våren. Sen tvättade de håret, ben och fötter och det var himla skönt. Härligt! Jag har pratat med Dora om att jag ska åka hem. Hon och Sven var här i lördags med tulpaner som är så fina. Det var så roligt att träffa mina kusiner. Sven är 87 och Dora är 85 år, men båda kör bil och är hur bra som helst. Vi är fyra i salen; Solveig, Ulla, jag och någon jag inte vet vem det är. Jag har gått lite i korridorerna och sett ut över Uppsala. Igår fick jag se Domkyrkan och slottet från en balkong. Det är 7 våningar högt här, så man ser långt.
En händelserik helg i augusti 2003
Torsdagen den 15 kom ett efterlängtat regn, så även på fredagen, och vägen blev som en lervälling. Men på kvällen var det konsert i Torstuna kyrka. Syskonen Hessel-Siim spelade och underhöll. Underbart! Ellen, Vera, Allan och jag var dit, På lördagskvällen klockan 11 var jag inbjuden till Marias och Linns soaré i Härnevi kyrka. Det var otroligt fint, ett helt överraskande program som de hade hittat på själva. De var väldigt duktiga. Vad ska det bli av dem tro? Hoppas de fortsätter. På lördagskvällen var det även logfest i Rotbrunna för medverkande i Härnevidagen. Vi fick rökt lax med mycket gott därtill. På söndagsförmiddagen klockan 11 var det gudstjänst ute vid klockstapeln. Roffe skötte allt så fint. Präst var Johnny Törnquist och Karin spelade. Solen sken och det var härligt väder. På eftermiddagen var Els-Britt, Gunilla, Maj-Britt och jag till Nykvarn där Åsa Dinbergs utställning var.
Nyåret 2002 / 2003        (kallt väder och snö)
Den 23 december fyllde Mikael 38 år så då  var vi där och grattade, men Nisse  var inte i form. På Julafton åt vi grötfrukost här som vanligt, nästan allt gick åt, vi var 12 pers. Kerstin och jag åkte och tände ljus på våra gravar. Annars var jag hemma här. Julottan började klockan 6 och jag fick åka med Gunilla. Johnny Törnquist predikade och spelade bastuba. Birgitta Hagafors spelade och Gun Lindgren sjöng solo. Annandagen var jag i kyrkan klockan 4. Ingalill berättade om våra bilder i kyrktaket. Frendskar spelade. Den 30:e december fyllde Gunilla 53 år och det var ett festligt och gott kaffebord. På Nyårsafton var det så kallt, minus 18 – 20 grader, att kallvattnet frös, men inte varmvattnet som tur var. Efter en timme tinade vattnet upp. Jag fick så ont i foten så det var hemskt. Brita och jag skålade in det nya året. Kylan gav med sig på nyårsdagen. Solen tittade fram och temperaturen steg till minus 7 grader.

Lite minnen från Karins barndom
Jag trodde nog aldrig att jag skulle bli så här gammal, men det kan ju vara roligt att se vad som händer i framtiden. Lite nyfiken har jag nog alltid varit. Det var vinter när jag föddes. Tre veckor efter min födsel åkte min mor och min farmor till Stockholm med mig, för mina fötter var felvända och de opererades. Den som utförde operationen var professor Haglund, far till Einar Haglund i Uppsala, ”han som visste allt”. Efter operationen fick jag gipsskenor på benen, och allt eftersom jag växte och började gå fick jag kängor med stål i. Jag kunde ju förstås inte springa runt som andra ungar, men nog har jag klarat mig bra ändå. Jag minns vanföreanstalten i Stockholm, där vi var flera gånger.

När jag började första klass var mamma och moster Jenny med. Skolvägen gick genom skogen och torpen för det mesta. Jag klarade mig nog rätt så bra i skolan för fröken Broström. Det gick dock sämre för Gunnar. Fröken hade ett ont öga till honom, men det verkade inte bekomma Gunnar alls. En gång sa han ”jag trampa henne på tårna idag”. Efter fröken Broström gick vi för Martin Elke i storskolan 4 år och 3 veckors fortsättningskurs. Jag gick och läste för Arvid Blad och konfirmerades 1930.
Farmor och farfar bodde ovanpå i huset. Farmor var så duktig, och jag minns hur hon slaktade kalvar, gäss och höns m.m. Hon var mycket sjuk på slutet och dog bara 69 år gammal. Sedan bodde farfar där ensam till 1938 då han dog i september, samma vecka som Lennart är född i. 1931 miste vi en liten syster, Anna-Brita. Det var mycket svårt och tog nog hårt på mamma som sörjde precis som alla vi andra. Mormor var mycket hos oss under den perioden. Anna-Brita var vad man kallar lillgammal. Hon kom med många förståndiga infall och klagade aldrig så vitt jag kommer ihåg. När Margit döptes hemma i salen (i dopskålen som nu är i Einars ägo) så sa Anna-Brita ”nu blir hon fin, du mamma”. Sista söndagen hon levde var vi i Äs hos faster Lydia och alla vi är med på kort i backen där Eriks villa nu ligger. Gunhild föddes 1929 och var ett härligt knubbigt barn. Hon är fotad i grushögen vid källarn. Hon har varit otroligt duktig och klarat allt. När hon kom till Stockholm i unga år var det hårda tider. Är det någon som vet vas ”skutkorv” är så är det Gunhild.
Tankar om mitt hem i Rotbrunna, nerskrivet den 18 mars 1995
Köket
Fram till 1946 var det ett stort kök med murkåpa, vedspis, vedlår (med vattenhinken ovanpå) och en soffa. På diskbänken stod ett stort tvättfat som var vår enda tvättmöjlighet, förutom när vi fick bada i stora bykkaret i brygghuset. I köket fanns även ett stort fällbord, som finns kvar i lilla stugan, och ett klaffskåp som var vackert gulmålat. Tyvärr såldes skåpet till judar, men det vore kul och veta var det finns nu. Mot kammarväggen stod en garderob med stora lådor på gaveln, där hade vi våra kläder och skolböcker. Jag minns den lilla stolen som stod vid spisen, där jag ofta satt och vilade när jag hade ont i mina ben. Det var skurgolv och trasmattor och på sidan av spiseln lade man tidningar i hög, rent och fint. I köket var det ofta mycket folk, och när det kom främmande togs burken med klarskinn ner från sin plats på spiskåpan. Det användes för att göra kaffet extra gott. När mamma bakade limpor stod ett baktråg vid sidan av spiseln, med kuddar under för att det skulle hålla värmen. Mjölet fanns i stora lårar i matbon, och det var man tvungen att ta in dagen innan om det var kallt ute. Mamma brukade baka en sorts formar som var så goda och som jag inte har smakat maken till sen dess. Vår mamma var så duktig och alltid så snäll mot oss, och visst hade hon behövt många av de hjälpmedel som finns idag, men då var villkoren lika för alla.
Kökskammaren
Det fanns 3 stora fönster. Gavelfönstret hade ett väggfast skåp på var sida, det ena med hyllor och det andra fungerade som ett klädskåp. Vid väggen mot köket stod en byrå med stora lådor med en stor rakspegel ovanpå. Skrivbordet stod mellan skåpen, och över hängdes julkaktusen. Mammas sybord stod mellan två fönster och däröver hängde klockan. Symaskinen ”Nauman” stod vid andra fönstret. Soffan var placerad vid väggen mot salen, där vi är fotograferade Margit, Gunhild och Karin, där fanns också en kakelugn med mässingsluckor. På golvet fanns ripsmattor.
Salen
Det fanns även här 3 fönster. Här fanns 2 fönsterbord och ett stort fyrkantigt bord mitt i rummet. Till det bordet hörde iläggningsskivor och det användes flitigt när det var kalas och mycket folk hemma. I rummet fanns också en stor buffé med spegelglas och stora lådor, där allt matsilver, kopparfat och tallrikar fanns,  ett hörnskåp, som Svensson målade om, en soffa, ett ovalt bord med pärlkant, en öppen spis och ett piano som jag fick när jag var 17 år. Mamma Elsa hade en tramporgel med sig från Rönna när hon kom som nygift 1914, men vi 7 barn förstörde nog den så småningom. Nått som jag aldrig kommer att glömma var när mamma satt i salen och grät och det var marknad i stan och vi hade mycket främmande hemma.
Förmaket  (det hette så på den tiden)
Här var golvet täckt av ripsmattor. I rummet fanns en spegelbyrå som mamma haft med sig från Rönna, en soffa och ett ovalt bord med stolar, en kakelugn och en stor imperialsäng med alla vackra sängkläder uppbäddade och spetsöverdrag. I den sängen är alla vi syskon födda med hjälp av barnmorskan Anna Nordin från Torstuna. Det gick bra alla gånger, tror jag. Det var väl jag som inte var som alla andra. När jag var 3 veckor gammal åkte farmor och mamma med mig till Stockholm och där blev jag opererad i mina fötter. Så inte hade min mamma det lätt, och värst var det när vi miste lilla Anna – Brita 5år. Det glömmer jag aldrig. Vi är alla döpta i salen hemma i en silverskål som Einar har nu.
Jag minns min första skoldag. Mamma och moster Jenny var med. Jag var rädd och ängslig, men det gick bra för det mesta.

Lite minnen om Rotbrunna
Rotbrunna by kom, till skillnad mot många andra byar, att förbli tämligen intakt efter lagaskifte. Byn har fortfarande kvar sin radbystruktur och några gårdar har kvar sin uppdelning i man- och trådgård. Byn har flera välbevarade och kulturhistoriskt intressanta byggnader. På Rotbrunna 7:1 står en mycket gammal parstuga med en förstukvist dekorerad med den, för bygden, så typiska uppgående solen. Byggnaden utgör i dag en flygel till mangårdshuset på gården, som uppfördes på 1800 – talet. Byggnaden har sedan byggts till med en mycket stor gladveranda, som gör huset speciellt intressant. Den andra flygeln utgörs av en s.k. fläskbod som på taket har en vindflöjel med årtalet 1758. Den gamla byvägen kantas av lövträd, vilka fordomdags nyttjas för foder täckt.

Hon är varm jämt, man vårdar henne ömt, och lämnar henne sällan.”
– sagt om en kolmila, den 11 juli kl.08.00 på morgonen 1991.

 Utskrift 2006 – 08- 04 tolkat av Maria Lindholm från Karin Lindholms anteckningar.

Senaste inläggen