Julen och traditioner
Redan på romartiden hade man fest i slutet av december, där man gav varandra gåvor med verser på. När året var som mörkast med korta dagar firade man i Norden vinterblot där man offrade till Asagudarna för att hålla sig väl med dem. När Sverige sedan övergick till kristen tro och kyrkans högtider kom till landet blev sederna, traditionerna med fester och firande uppblandat av både kristen och hednisk tro.

Efter den gamla almanackans tideräkning före 1750 var Lucianatten årets längsta– mörkaste natt dvs. vintersolståndet, det var då förståeligt att man firade Lucia ”ljusets drottning”. Det var under 1900-talet som man införde korandet av Lucia med tärnor, en slags skönhetstävling, där luciatåget sedan går runt och sjunger i samband med kaffedrickande och lussebulle.

Längre tillbaka började Julen med Thomasmäss den 21 december, då skulle allt höstarbete vara klart. Många reste korslagda granslanor vid sin grind som skydd. Nu mera inleds Julen hos oss med första advent. Det är en kyrkohelg med gravsmyckning och tända ljus.

Julstjärnan – Adventsstjärnan
En missionslärare i Sachsen Tyskland fick en idé att göra en pappersstjärna med plats för ljus i. Läraren tänkte dekorera skolan under adventstiden.
En pappers och missionsbokhandlare tog upp idén och startade tillverkning av ”herrhutarstjärnor”. Till Sverige kom adventsstjärnan på 1930 talet och spred sig snabbt i landet, från början hängde den bara under advent till Jul.

Julkalendern
Det var i slutet på 1800-talen som en liten pojke som hette Gerhard Lang frågade sin mamma hur länge han skulle behöva vänta Julen och att tomten skulle komma. Mamman fick en idé och bakade 24 kakor som hon skrev siffrorna 1 – 24 på, varje dag fick Gerhard en kaka och på så vis kunde han själv hålla reda på när tomten skulle komma.
Gerhard i vuxen ålder blev affärsman och kom ihåg sin mammas idé, omkring 1920 konstruerade han den första julkalender med urklippsbilder senare med luckor som gick att öppna. Julen 1934 gav Sveriges flickors Scoutförbund ut den första svenska adventskalendern, den ritades av Aina Stenberg-Masolle, hon fortsatte att rita kalender till scouterna i 30 år.

Julträdet en sed som kom från Tyskland under 1740-talet och började i högaristokratiska miljöer. 100 år senare började spridningen till alla hem, från början som bords gran. Det var vanligt att man tog in en gran eller tall topp och dekorerade med konfektyr, pappers änglar, äpplen mm. Det blev också en friskare lukt inne med en gran eller tall, den kalla årstiden gick det inte att ha öppet och vädra, utan man fick vara rädd om värmen.
Under själva julhelgen har tiden som gått medfört många förändringar i firande. Juldagen var långt in på 1900-talet en lugn och stillsam vilodag.

Julklappar är från början en allmoge sed. Vid jul klappade man hårt på någons dörr och kastade in en skämtgåva i form av ett ved trä, en halmfigur mm. Klappen var oftast försedd med en elak vers. Julklappen delades ut redan på slutet av 1700-talen och de som delade ut var klädda som julbockar. På 1800-talet tog tomten över och såg till att alla snälla barn kunde få sin klapp som de önskade sig.

Julskinkan, grisen har varit våra förfäders köttproduktion i 1000 tals år. När grisen var som fetast i oktober – november slaktade man den och saltade in, men några fick leva lite till och enligt tradition skulle man slakta dem på lucianatten. Då kunde man fira julen med färsk kött. Det var förs i mitten på 1800-talet som julskinkan blev central punkt och hamnade mitt på julbordet, det spreds från storbönderna ut till de mindre gårdarna.

Annandag jul eller Staffans-dagen som den också hetat har däremot firats desto livligare under olika perioder. Den dagen har mera övergått till ungdomens dag. På 1700-talet fanns något som hette Staffansritten vilket var en hästkapplöpningstävling med ljuslyktor.
Staffansjungningen är en annan sed som nu är borta. Det gick ut på att man klädde sig med masker och en skrämmande klädsel, oftast fanns en julbock med i gruppen, sedan gick man från gård till gård sjöng och tiggde. Den seden förfinades under en period i mitten på 1900-talet så att Staffanssjungningen var stjärngossar som hade en stor stjärna med sig men även en Judas som tiggde. De gick fortfarande runt i bygden, hela natten och fick förning på de ställen de besökte.

Den första gamla tomten var en elak förebild, som tur är ser tomten nu snäll ut och Sankt Nikolaus är ju numera barnens skyddshelgon.
Ur-tomten var biskop och hette Sankt Nikolaus. Under 1800-talet uppstod den svenska tomten till hälften hedning och till hälften kontinentalt helgon. Tomte var en förkortning av tomtegubben, han regerade över gårdstomten och för ett års slit fick han en tallrik tomtegröt. Första gången ordet tomte förekom i Sverige var 1864, som namnet på en jultidning. Den som är mest känd för sina jultomtebilder är Jenny Nyström, hon var bara 18 år när hon ritade sin första tomte, till Viktor Rydbergs berättelse om ”Lilla Vigg”, då var tomten en liten grå gubbe med röd luva och långt skägg.
Det fanns mycket som tillhörde julen, från halm arbeten till att folket fick gott om mat och kunde äta sig mätta. Det var naturligtvis många lokala varianter på allt som hörde till julen. Det som också inverkade var status och ekonomin på de olika gårdarna.
Många lokala traditioner har sedan tillkommit och dagens familjer firar sin julhelg på många olika sätt.