Soldater

Soldater i Härnevi 1891 – 1895  Rote-hållande bönder var skyldiga att hålla krigsman, till kungliga regementen, dessa krigsmän fick vid laga skifte 1850 mark till sitt torp.
Ett soldattorp, även kallat knekttorp eller (soldat)boställe är i Sverige och Finland ett torp som byggts åt och användes av en indelt soldat i det ständiga knektehållet (indelningsverket) från 1600-talet till år 1901. Ett soldattorp bekostades av roten som anställde soldaten och skulle enligt stadgan vara 8 x 4 meter och sju stockar högt (cirka två meter). Denna specifikation bestämdes av armén för att soldaterna skulle få likvärdiga bostäder. Därför har de flesta soldattorp samma grundplan, men många har utökats och förbättrats av sina rotebönder och/eller ”hyresgäster”. Åtskilliga av de gamla soldattorpen finns kvar efter att indelningsverket upphörde 1901 och används i dag mest som sommartorp.
In- och utflyttning skedde vanligen vid midfaste (15/20 mars) eller vårfrudagen (25 mars). Då verkställdes en ”syn”, det vill säga inspektion, att allt var i sin ordning. Dessutom genomfördes en ”torpsyn” vart tredje år även om samme soldat bodde kvar. Om torpet användes av en ryttare eller båtsman gällde likartade regler men dessa torp kallades ryttartorp respektive båtsmanstorp. Totalt fanns 35 000–40 000 torp av dessa slag vid varje tillfälle under indelningsverkets tid. Förmånen av fri bostad i ett soldattorp var en del av den indelte soldatens ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att bereda plats åt sin efterträdare. Många familjer, vars försörjare avled under aktiv tjänstgöring, hamnade i stora svårigheter när de på detta sätt blev hemlösa med kort varsel. Enligt lag var rotenskyldig att inom tre månader tillsätta en ny soldat. Dock hade ofta roten en viss skyldighet att bistå änkan i sådana fall och om soldaten avled under tjänstgöring kunde armén bistå med begravningshjälp.

Rotering eller det ständiga knektehållet uppkom som ett åtagande från allmogens sida, att ständigt hålla ett visst antal män under vapen. I gengäld åtnjöt man frihet från utskrivningAvtal om ständigt knektehåll ingicks även mellan kronan och allmogen i vissa socknar av Västmanland 1623.
Alla soldater i Härnevi hörde till Salbergs Compani
, Hernevi,  Torstuna Härad, Fjärdhundra Stor-kommun, Kungliga Vestmanlandsregemente, Västmanlands län. Sverige

Alla soldater var registrerade med namn och nummer, de flesta hade en liten kista som deras tillhörigheter var samlade i, den hade också deras nummer och kompani tillhörighet inristat på locket, så skulle någon gå bort i kriget, så visste man vart kistan hörde/ vart den skulle.
Nummerbeteckningen ändrades från 400 till 100 på soldaterna. Se vidare under varje soldat nr. där finns foton och berättelser om soldaterna, deras familjer och torp.
Sergeanten kom från Hernevi och var hemmahörande i Klockargården. Han hörde till Stora Hernevi´s Rote. Varje by/rote skulle hålla med 1–2 soldater, beroende på storlek på byn. Tolkar jag texten rätt hörde Härnevi till Infanteri. Det var först 1967 som Härnevi flyttades över till C-län och Enköpings kommun.
Enligt husförhörsboken från år 1700, fanns 7 soldater och torp i Härnevi. När en soldat inte fanns längre, flyttade en ny in i torpet, oftast ärvde de namnet men enligt gamla dokument kan det även vara olika namn på soldaterna i soldattorpet. Även soldattorpen har flyttats från en plats till en annan vid laga skifte i mitten på 1800-talet.
Ett soldattorp, var ett torp som byggts åt och användes av en indelt soldat i det ständiga knektehållet från 1600-talet till år 1901. Ett soldattorp bekostades av roten som anställde soldaten och skulle enligt stadgan vara 8 x 4 meter och sju stockar högt (cirka två meter). Denna specifikation bestämdes av armén för att soldaterna skulle få likvärdiga bostäder. Därför har de flesta soldattorp samma grundplan, men många har utökats och förbättrats av sina rotebönder och/eller ”hyresgäster”. Åtskilliga av de gamla soldattorpen finns kvar efter att indelningsverket upphörde 1901 och används i dag mest som sommartorp. In- och utflyttning skedde vanligen vid midfaste (15/20 mars) eller vårfrudagen (25 mars). Då verkställdes en ”syn”, dvs. inspektion, att allt var i sin ordning. Dessutom genomfördes en ”torpsyn” vart tredje år även om samme soldat bodde kvar.
Förmånen av fri bostad i ett soldattorp var en del av den indelte soldatens ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att bereda plats åt sin efterträdare. Många familjer, vars försörjare avled under aktiv tjänstgöring, hamnade i stora svårigheter när de på detta sätt blev hemlösa med kort varsel. Enligt lag var roten skyldig att inom tre månader tillsätta en ny soldat. Dock hade ofta roten en viss skyldighet att bistå änkan i sådana fall och om soldaten avled under tjänstgöring kunde armén bistå med begravningshjälp.

Sammanställt av Vanja Pettersson


Soldatlivet under 1600 talet. En berättelse om
Stig Arvidsson, gift med Katarina Hansdotter-Hane.
Stig blev 1623 fänrik vid Wästmanlands regemente, 1624 löjtnant vid dalaregementet samt kapten år 1628. Han var ute i Europa och stred vid alla stora slag, under 30-åriga kriget. Han bodde, under de perioder han var hemma, i ”Kaptenshemmet” i Lilla Härnevi. Morfar skriver att han var ute i strid och kom hem ” så sargad och kväst att han icke kunde någonting uträtta ”. Han var därför hemma just 1636 när hela byn brann ner i en kraftig eldsvåda. Hela hans militärutrustning försvann i lågorna.Stig hade kontakter ”uppåt” och skrev och bad om stöd o hjälp till byn, vilket man även fick. Tack vare Stig kom byn att byggas upp rätt snabbt igen, och man beviljades även skattebefrielse. Han for därefter ut i strid igen, till Vismar 1637-1639, och han stred i Leipzig 1642, och senare i kriget i Skåne-1644-1645. Han avgick när 30-åriga kriget var slut och blev adlad Djurfelt 20 maj 1649.

Stig och Katarina fick 2 söner, Arvid och Kristoffer. Kristoffer blev också soldat och var med bl.a i pommern. Stig avled 1660 och hans hustru levde som änka i Brunnby Frösthult fram till 1690, alltså ytterligare 24 år
Johannes Olai Ruphus var präst i Frösthult, han hade 2 söner, Johan och Anders Hansson. Anders var soldat vid Wästmanlands Regemente och blev överstelöjtnant 1635. Vid kompaniets mönstring i Stockholm 17 maj 1637, inför avtåget till Tyskland, stack han, i ”hastigt mod”, ihjäl en soldat vid samma kompani, Nils Simarsson. Han dömdes direkt att mista livet, men det blev uppskjutet flera gånger och den 4 sept, samma år, fick han lejdebrev. Efter flera turer slutade det med böter på 100 daler. Stig Arvidsson hade säkert ett finger med i spelet, när han sedan tog Anders med sig till Tyskland.

Stig var ju god vän med Anders och pappan, prästen i Frösthult.  Anders avancerade till löjtnant och kapten vid Dala-Regementet 1642. Han deltog i fältkriget i Skåne 1644-45. Den 29 dec 1646, adlades han och fick efternamnet Renhorn. Han blev trogen sitt kompani fram till sin död, 1650. Johan, bror till Anders, deltog som armépräst i krigen. Han blev sedermera kyrkoherde i Lillkyrka, men dog kort därefter, han efterlämnade fru och små barn. Änkan gifte sedan om sig med den nye prästen, Erik Taxenius.

”Egen tanke”: Det måste vara ytterst sällsynt att deltaga i så många strider och komma hem med livet i behåll. 90% dog inte av strider utan av sjukdomar och andra umbäranden.
Sammanställt av Ulla-Maria Hansén efter Walfrid Anderssons anteckningar, samt Utdrag ur Kungl. Wästmanlands Regementes historia ( Frösthult Härnevi).

Senaste inläggen